DrottningH – bevarande av
ett grönområde?

Debattartikel i Helsingborgs Dagblad 2012-09-03

”Bostäder behöver renoveras men målet med stadsutvecklingsprogrammet för Drottninghög i Helsingborg är även att ohälsotal och arbetslöshet ska minska, utbildnings- och inkomstnivåer samt integration förbättras.

Minimala ingrepp eller total omvandling? Debatten är intensiv om miljonprogrammens framtid men hur staden tar fysisk form med gator, kvarter och gränsdragningar är en av de mest undervärderade samhällsdebatterna. Bor vi i en segregerad stad så beror det mycket på att vi aldrig möts. I vårt dagliga rörelsemönster besöker eller passerar vi aldrig vissa stadsdelar.

Staden har tidigare redovisat att det kan krävas genomgripande förändringar för att nå önskade sociala förbättringar som ökad trygghet och positiv identitet. En stad eller område där människor trivs och folk rör sig på gatorna kräver att platser och funktioner är sammankopplade. Där det är möjligt att bedriva handel och verksamheter och det är rimligt att gå och cykla istället för att ta bilen. Det behöver också finnas en balans mellan olika trafikformer där gång, cykel och kollektivtrafik ska prioriteras.

Helsingborgs kommun har skickat ut ett planprogram med förslag på en fördubbling av antalet bostäder, huvudsakligen som ett nytt lager runt befintlig bebyggelse. Tillsammans med ett uppgraderat gång- och cykelvägnät ska detta knyta området närmare sin omgivning. En genomgående gata föreslås i östra delen av området men med en utformning som ska förhindra oönskad genomfartstrafik. Att behålla en central områdespark för lek, spel, umgänge och ”häng” verkar vara huvudsyftet. Vad skiljer denna grönyta från dagens? En skatepark? Man verkar sätta all sin tillit till att en framtida spårväg ska ”ha en värdehöjande effekt på både markpriser och status och att detta ska skapa intresse för investeringar och utveckling”. Men räcker det?

Drottninghög är lika stort som centrala staden inklusive Slottshagen. Vad kan vara fel med att skapa en mer småskalig stadsdel och omvandla en stor stadsdelspark till en park i staden? Särskilt om detta även kan medföra en tryggare miljö, en öppnare stad, mindre risk för segregation och en större möjlighet att etablera företag och service i området. Man föreslår nya återvändsgator trots att man är överens om att dessa gator är otydliga och att man ändå tar sig fram via gång- och cykelvägar och bussgator.

Med meningen ”Det är inte önskvärt med genomfartstrafik” avfärdar man en av de förutsättningar för förändring som många debattörer menar är viktigast, nämligen att få ett flöde genom stadsdelen. Om man har ambitionen att området ska vara en förebild för hur staden kan arbeta vidare med och utveckla övriga miljonprogramsområden så måste det finnas en större grad av analys och diskussion om både förutsättningar och förslag till förändringar, oberoende av om man värnar miljonprogramsområdena som stadsbyggnadsideal eller inte.

Naturligtvis ska dagens hyresgäster ges stort inflytande över sitt boende, men man måste ta ställning till hur området kan utvecklas på lång sikt och fråga sig vem vi planerar för. Ibland finns ett drag av nykolonialt tänkande. De ”boende” betraktas som ”tillhörande” dessa områden, inte som fria individer som kan byta såväl bostadsort som arbetsplats. Det kanske inte räcker med en framtida spårvägslinje för att attrahera bygg- och fastighetsbolag att investera i området, vilket väl är en förutsättning för hela projektet?”

Thomas Holtenäs
arkitekt SAR/MSA

Ortofoto över Drottninghög med centrala Helsingborg och Stadsparken inlagda. Rådhuset och Mariakyrkan markerade med rött.